Islamiska Statens härjningar fortsätter. Att man begått bestialiska handlingar, mördat och fördrivit, och i grund och botten är att betrakta som terrorister står tämligen klart. IS måste bekämpas, på ett eller annat sätt, och just de militära insatserna mot organisationen bevakas väl av media.
I Sverige nås vi dock inte av hela bilden på ett förståeligt sätt: kopplingarna till Saudiarabien och andra regionala aktörer, finansieringen av krigsapparaten och samhällena, militär struktur, utrustning och utbildning, handeln med olja och andra produkter. Vi förstår inte de olika incitamenten för andra rebellgrupper att ansluta sig till IS, och hur detta går till i praktiken. Viktiga frågor kräver svar. Just nu tycks de mest djupgående journalistiska insatserna komma från Ryssland, vilket knappast är ett gott betyg till västlig media.
Ungefär 300 svenska medborgare har rest till Syrien och Irak för att strida för kalifatet. Bilden som förmedlas är att dessa yngre förmågor radikaliseras och ser framför sig en paradisisk tillvaro där koranens påbud är lag. Det är säkerligen så att den bilden stämmer till stora delar, men samtidigt skulle man också kunna tänka sig att det finns andra skäl till att ansluta sig till IS. Vad tjänar man som ung rekryt? Hur lever man? Vilka förhoppningar när man? Hur ser man på det västliga samhälle man lämnar? Även på individnivå finner man många frågor som ber om svar.
Man kan tycka att svensk medias bevakning av Islamiska Staten är något enkelspårig och onyanserad. För att förstå organisationen och den komplexitet som omger IS måste man vända sig till andra källor som inte enbart rapporterar kring ytterligare franska, amerikanska eller ryska bombräder, vilka troligtvis inte får några långtgående konsekvenser överhuvudtaget. Det är olyckligt att det kommit att bli så. Kunskap och förståelse är det primära steget för att kunna bekämpa en motståndare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar