måndag 2 november 2015

Mobilfria klasser ingen lösning

När jag gick på låg- och mellanstadiet på 90-talet fanns inga mobiltelefoner i klassrummen. I brist på distraktioner riktade vi elever fullt fokus på läraren som undervisade framme vid katedern, och skolresultaten kom därefter. Det var en bättre tid, utan käbbel, med lärare som slapp tjata på elever att lyssna.

Fast...nej, det var ju inte riktigt så. På vår tid hittade vi på andra saker att leva rövare med. Skriva lappar fyllda med trashtalk och skicka mellan varandra, eller göra fula grimaser då läraren tittade bort. Vika och kasta pappersflygplan. Spela hänga gubbe med bänkgrannen. Läsa en tidning gömd i en bok. Och så vidare. 

Saken är den att det alltid kommer att existera frestelser för skolelever. Just nu kanske det är en mobiltelefon, och om femtio år är det något annat. Det är som alltid enklast att helt sonika förbjuda, och bland annat frånta ansvarstagande elever möjligheten att nås av sina föräldrar under lektionstid, men i grund och botten handlar det om två saker: disciplin och respekt.

Barn tar till sig saker väldigt fort, och barn är inte dumma. De kan tveklöst lära sig vad disciplin och respekt betyder. Om jag nu inte helt missminner mig fick jag i tidig ålder från både hem och skola lära mig att undervisning är något man tar seriöst, att lärare ska lyssnas på, och att det mer eller mindre är min plikt att sträva efter goda resultat.

Visst ägnade jag mig också åt flams och trams emellanåt, det gör alla. Donken skrev hånfulla lappar om Jarmo Myllys, och jag skrev nidramsor tillbaka om Djurgårdens IF, och läraren surnade till då hon upptäckte våra illdåd. Generellt anammade jag dock de kloka råd mina föräldrar och lärare gav mig och skötte mig väl i klassrummet.

Det är enkelt för vuxna att förbjuda. Det är svårare och kräver mer för vuxna att få barn att förstå varför skolan är viktig, och hur tacksam man bör vara att få gratis undervisning. Att mobiltelefoner i klassrummet inte ska ringa och plinga under lektionstid kan nog alla vara överens om, och om en elev återkommande stör undervisningen borde läraren rimligtvis få beslagta telefonen. Däremot är ett totalförbud fel väg att gå, och en lösning som kännetecknas av att vuxenvärlden av slöhet och cynism kapitulerat.

söndag 1 november 2015

Narkotikadödligheten ökar

Narkotikan skördar alltfler liv i Sverige. 2014 dog 765 personer av drogrelaterade orsaker, och Sverige har trots förbudsivrande och ståndaktigt knarkkrig näst högst dödlighet per capita i EU. Även antalet individer som läggs in på sjukhus för drogrelaterade åkommor har ökat kraftigt de senaste åren. Sedan 1989 har den siffran tredubblats, enligt Socialstyrelsen.

Man kan med rätta ställa frågan varför vi i Sverige med bergfast övertygelse håller fast vid en strategi som uppenbarligen inte fungerar, och som kostar oss både ofantliga resurser och människoliv. Om utvecklingen bara går i negativ riktning för varje år som passerar, varför reagerar man inte?

Återigen ställer den höga graden av politisk korrekthet i det offentliga samtalet till det, och stryper fruktbara resonemang kring andra tänkbara lösningar. Ja, det är faktiskt precis så det är.

När det gäller invandring finns för många fortfarande bara två lägen - antingen vill man öppna gränserna, eller så är man skumraskig och otäck xenofob. I narkotikadebatten gäller följande: antingen hatar man knark och gör allt för att sopa rent på gatorna för människans bästa, eller så är man själv naiv och flummig smygpundare. Gråzoner existerar inte.

De som är för en mer liberal, vårdinriktad linje med primärt fokus att få ner antalet dödsfall och samhällskostnader har helt enkelt "gett upp." Knark är knark och knark ska bekämpas med näbbar och klor, punkt slut. Det är vad Svensson ute i stugorna vill höra. Sedan får statistiken säga precis vad fan den vill.

fredag 30 oktober 2015

Stopp för enkel lindring


Alvedon och Panodil får från och med söndag inte längre säljas i matvarubutiker. Orsaken att Läkemedelsverket nu stoppar försäljningen uppges vara den kraftiga ökningen av antalet förgiftningsfall. Folk kan alltså inte hantera frestelsen av att se värktabletterna i kassan på ICA. Åtminstone inte en liten, liten, liten minoritet av folket. De måste man skydda, givetvis, på bekostnad av alla andra.

Klassiskt svenska begrepp som klåfingrighet och styvmodersmentalitet står sig än starka i vårt samhälle. Förbjud! skriker många högt vid minsta antydan om att ett frihetligt initiativ stött på patrull. Bäst att de gråa byråkraterna löser problemet som man alltid gjort. Försvåra, reglera, krångla till.

Jag har själv ett mycket klokt och genomtänkt förslag. Förbjud försäljningen av kondomer till folk under 18. I och med att man inte längre så öppet uppmuntrar till sexuellt umgänge kommer vi äntligen tillrätta med både oönskade graviditeter och könssjukdomar. Heja Sverige...

Rimligt med åldersbedömning


Moderaternas migrationspolitiske talesman Johan Forssell vill (åter)införa medicinska ålderskontroller av ensamkommande barn och ungdomar. Situationen är enligt honom ohållbar, och det behövs ordning och reda i systemen. Morgan Johansson är enligt SVT öppen för förslaget.

Detta är helt i sin ordning och en fullt rimlig åtgärd i dessa tider. Det mest anmärkningsvärda med det hela är att man inte alltid utfört ålderskontroller, som bland annat Norge och Danmark stått fast vid. Det är snarare fullständigt oförståeligt.

En ensamkommande ungdom kostar i bästa fall 1900 kronor om dagen, eller 690 000 kronor om året. Kostnaden för ensamkommande under 2016 kommer att hamna på minst 27 miljarder, och med tanke på vilka felaktiga bedömningar man gjort tidigare från Migrationsverket, sannolikt mer.

Just frågan om ensamkommande borde även utredas i större omfattning. År 2000 tog Sverige emot 350 ensamkommande. Till och med september i år hade mer än 14000 registrerats, och bara under den senaste veckan kom hela 2300. Runt 33000 beräknas ha registrerats vid årets slut. Har krig och konflikter världen över ökat närapå hundrafalt mellan 2000 och 2015?

2014 var 81% av de som registrerades unga pojkar mellan 13 och 18 år (2013 var siffran 83 %) och man kan rimligen anta att proportionerna är liknande i år. Varför är det så? Och efter fem år, hur många har tagit sina familjer till Sverige? Följs detta ens upp och rapporteras kring? Varför saknar så många pass?

Danska myndigheter genomförde under första halvan av 2015 omfattande kontroller av 282 ensamkommande. 203 av dessa visade sig vara 18 år eller äldre. Nästan tre av fyra ljög alltså om sin ålder för att få en mindre kritisk prövning och utökade förmåner i samhället. Vad talar för att siffrorna skulle vara dramatiskt annorlunda i Sverige?

Sannolikt hamnar moderaternas förslag i papperskorgen eller möjligtvis i politisk långbänk, då beröringsskräck och naiva MR-aktivister med vänstersympatier tillåts styra inflödet av ensamkommande. Reglerad invandring, ordning och reda, tilltro till systemen, sunt förnuft? Näppeligen...

torsdag 29 oktober 2015

Trump knappast unik

Donald Trump fortsätter att svinga vilt i debatten och fälla ytterligare drastiska uttalanden, menar Dagens Nyheter efter gårdagens GOP-debatt. Nu har Trump sagt att han ofta är beväpnad - ett uppenbarligen häpnadsväckande avslöjande.

Fast ändå inte. På sin egna kampanjsajt deklarerar Trump klart och tydligt att han innehar ett så kallat concealed carry permit (CCP), i likhet med dryga 11 miljoner andra registrerade amerikanska medborgare. Och den egentliga siffran är betydligt högre. Ett antal delstater som utfärdar tillstånd, bland annat just New York där Trump är bosatt, för ingen statistik. Utöver detta så krävs inget CCP för att bära runt på ett dolt vapen inom delstatens gränser i fem ytterligare delstater, och 99 procent av Montana.

Jag tror att vi i Sverige kollektivt saknar öppna sinnen för att verkligen vilja förstå komplexiteten av vapenfrågan i USA. Det är enkelt att avfärda rätten att bära vapen som en misstolkad konstitutionell kvarleva från revolutionstiden, som halvtokiga och misstänksamma rednecks försvarar med argument icke anpassade för 2000-talet och som per automatik leder till massakrer.

Det är betydligt svårare att se den stora bilden av amerikansk kultur, historia, ideologiskt laddade begrepp såsom frihet och ansvar, fattigdom, motsättningar, delstat kontra federalstat, psykologi, vård, bestraffning, utbildning och en hel massa andra parametrar. Debatten i Sverige, om debatten i USA, är oftast otroligt simplistisk och självklar.

onsdag 28 oktober 2015

Fel att mörka


Migrationsverket kommer i fortsättningen att hålla tilltänkta asylboenden hemliga för allmänheten. Detta sedan ytterligare fastigheter brunnit den senaste tiden, varav ett par stycken under natten till idag. Bland annat Umeå kommun har redan tidigare valt att mörka planerade asylanläggningar.

Fast man vill väl så blir det fel. Medborgarna i Sveriges kommuner måste ha rätt att bli delgivna information av denna typ, som så påtagligt förändrar ett samhälle. Jag måste få veta om ett asylboende planeras nära mitt hem, eller i anslutning till det dagis där mina barn går, eller där mina föräldrar sitter på hemmet.

I parken bredvid vårt hus planeras en fullstor fotbollsplan sedan något år tillbaka. Jag är inte alls positiv till den, då en 11-mannaplan kommer innebära väsentligt ökad biltrafik, mindre grönska och träd, mer nedskräpning och ståhej. Fast det är ett losing battle så har jag ändå försökt engagera mig mot planerna. Trots att jag ju älskar fotboll.

I vilket fall som helst har de boende i området delgivits information och en tidsram för att möjligen kunna påverka politikerna. Det har inte bara helt plötsligt börjat byggas. Och det är så det måste gå till.

Allmänheten, som ju till 99,9 procent inte ens tänker tanken att tutta eld på byggnader, förtjänar att få veta vad kommunerna ute i landet planerar. Asyl- och invandringspolitiken är ett känsligt ämne som oroar väldigt många. Att helt sonika gå över deras huvuden och ta ifrån dem deras möjligheter att säga sitt är ingen vidare positiv demokratisk utveckling.

tisdag 27 oktober 2015

Mer moral, mindre bärs

I Thailand har militärjuntan tydligen beslutat sig för att förbjuda öl-selfies. Vare sig thailändare eller västerländska turister får längre lägga ut bilder på sig själva i sociala medier, där man glada i hågen poserar med en flaska Chang eller Singha. Det låter givetvis som ett aprilskämt, i synnerhet då det faktiskt är Thailand vi pratar om dit folk åker för att dricka alkohol på daglig basis. Men icke.

Ett år i fängelse samt böter på 14000 amerikanska dollar kan straffet bli, då man alltså ohämmat uppmuntrar andra att konsumera alkoholhaltiga drycker och promotar ett enskilt ölmärke. Militären i Thailand anser inte att man ska tillåtas influera andra till att leva lika syndigt och omoraliskt som en själv.

Sverige har haft sin skörd av konstiga förbud, förordningar och lagar. Att dricka kaffe blev straffbart på 1700-talet, och om jag inte missminner mig existerar fortfarande en lag som på fullt allvar förbjuder bastubad, fast ingen givetvis bryr sig om den.

Idag kan jag tycka att det är väldigt märkligt att Systembolaget har en åldersgräns på 20 år, när man faktiskt blir myndig vid 18 och därmed bland annat får köra bil och gå på krogen. Att flitiga studenter som jobbar jämte skolan ska få mindre studiemedel än de som ligger hemma på soffan på sin lediga tid är ett annat orättvist feltänk jag gärna sett en ändring av.

Fullt lika tokigt som i Thailand är det däremot inte i Sverige. Att myndigheterna vill skydda unga från alkoholens skadeverkningar är en sak, men att på detta auktoritära vis skrämma upp både sin befolkning och de turister man till stor utsträckning är beroende av är en tämligen otrevlig och illiberal utveckling. Även om förbudet inte kommer att efterlevas i någon större utsträckning.