Jag läser i Norrbottens-Kuriren att mjölkbönderna i norra Sverige får ett tillskott från regeringen på ungefär femton miljoner kronor. En spottstyver, kan tyckas, men företrädare för LRF verkar nöjda. Det är i alla fall någonting.
Frågan är dock om mjölkbönder i Sverige bör få en enda krona av staten i bidrag. Andra företag i andra branscher går omkull om man inte är lönsamma nog, eller inte lyckas hantera en ibland nödvändig omställning till en ny marknadssituation. Man kan som någorlunda liberalt sinnad anse att det är orättvist att staten ska gå in och bestämma vilka branscher som får leva genom konstgjord andning, och vilka som inte får det.
Det handlar heller inte om något som vi måste ha, som brandkår eller polis eller domstolar eller försvarsförmåga. Vi måste inte ha svensk mjölk på våra matbord. Personligen har jag givetvis det, men knappast till vilken kostnad som helst. Och framförallt inte om jag vet att företag i andra branscher som varje dag kämpar för att, så att säga, make ends meet ska finansiera olönsamma mjölkbönder som möjligtvis borde gått i konkurs för länge sedan.
Det finns säkert andra aspekter till storyn. Jag vet inte exakt hur beskattningen på energi och drivmedel ser ut, eller om statligt krångel i sig bidrar till att svenska bönder tappar i konkurrenskraft gentemot finnar, danskar och tyskar. Men då får man titta på just de bitarna. Socialism och statliga piskrapp på marknadens osynliga hand har sällan eller aldrig slagit väl ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar