EU har röstat om huruvida medlemsstater ska tvingas ta emot en viss andel av de omkring 150 000 flyktingar som just nu befinner sig i länder som Italien och Grekland. Med kvalificerad majoritet sägs beslutet vara klubbat och klart, men värt att notera är att ett flertal länder tydligt tog ställning mot förslaget och säger sig vara ovilliga att införa kvoter. Konsensus, i form av urvattning och eftergifter, brukar annars ofta vara det sätt vilket EU löser konflikter på.
Oavsett vad frågan i sak gäller är det inte särskilt svårt att kritiskt invända mot maktförskjutningen till Bryssel. EU borde handla om frivillighet och kännetecknas av win-win-situationer, vilket det exempelvis gör i fråga om handel och (under normala omständigheter) rörlighet mellan länder. EU ska inte ägna sig åt att diktera länders inrikespolitiska val eller hur man vill fördela sina resurser. Det var aldrig tanken från början.
Den som hängt med minsta lilla i nyhetsrapporteringen under de senaste veckorna inser kvickt att de 150 000 flyktingar och migranter som möjligen slipper undan osäkerheten i södra Europa inom bara några få veckor ersätts av 150 000 och åter 150 000 nya. En quick fix med en påstått jämn fördelning sett till ekonomi, arbetslöshet och tidigare mottagning löser givetvis inte grundproblemet.
Situationen är inte hållbar, men att tvinga suveräna stater till underkastelse och lydnad är fel väg att gå. Man måste respektera att alla inte tycker som man själv, och utan skygglappar eller förutfattade åsikter försöka lyssna på resonemanget som sådant. Men liksom Sverige har blivit oerhört polariserat och fattigt på konstruktiv debatt det senaste decenniet ser vi samma tendenser ute i Europa.
EU:s uppgift i allt detta torde vara att samordna och främja diskussionen om hur trycket på Europa överlag kan minskas, och hur det kontinentala kaos vi genomlevt i några månader kan kväsas. Det vore att ta ansvar. Om mitt hus fattat eld vill jag att brandkåren försöker släcka elden och rädda huset. Att i stundens hetta istället bistås med varm choklad, en klapp på huvudet och hänvisning till kommunalt vandrarhem vore givetvis helt befängt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar