måndag 9 november 2015

Åsiktskorridoren lever och frodas

Niklas Strömstedt framförde i lördagens avsnitt av Så mycket bättre en politisk version av Ace of Base's gamla hit Happy nation. Bland annat proklamerade Strömstedt återigen sin antipati gentemot Sverigedemokraterna, samt alternativa nyhetssajter som exempelvis Avpixlat.

Som bekant fick Christer Sandelins uttalande om att han vill se Jimmie Åkesson som statsminister stor uppmärksamhet och i princip uteslutande negativ kritik. Strömstedt däremot fick stående ovationer av sina artistkollegor. Sven-Bertil Taube menar att SD kan slänga sig i väggen, Jenny Berggren var stum av beundran och även Lisa Nilsson passade på att hylla Strömstedts kritiska text. Alexandra Pascalidou påstår att låten lyft Sverige, och Sarah Dawn Finer menar att det Strömstedt gjorde var både viktigt och modigt.

Christer Sandelin stod helt ensam och ingen kom till hans försvar, trots att det rimligtvis finns fler artister där ute som sympatiserar med SD. Niklas Strömstedt, som framför ett starkt kritiskt politiskt budskap i ett familjärt forum vars lämplighet för sådant kan diskuteras, får idel beröm och hyllningar.

Allt tal om åsiktskorridor och ett debattklimat med ytterst lågt i tak ter sig än mer som en sanning än som ett uppdiktat falsarium från höger. Så även en genomgående naivitet och oförmåga att se en komplex och svår situation för vårt land i annat än svart eller vitt.

Strömstedt menar säkerligen väl, och han har givetvis all rätt att äga en politisk övertygelse. Däremot visar han upp en skriande oförståelse inför de gigantiska problem som Sverige just nu står inför. Kärleksbudskap löser inte bostadsbrist eller utanförskap. Att så många fortfarande tävlar om vem som är mest förbehållslöst tolerant, humanistisk och god, när det för länge sedan slutat vara vad som behöver diskuteras, visar att en stor del av svenska folket saknar politisk analysförmåga, verklighetsförankring och konsekvenstänk.

Ska man prata om mod idag, som Sarah Dawn Finer gör, så handlar det knappast om att kritisera Sverigedemokraterna. Idag är det snarare modigt att göra det som Sandelin gjorde i andra änden av spektrat, och således riskera både social utfrysning och en karriär i stå. Det är en sorglig utveckling av det offentliga politiska samtalet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar