När jag gick på låg- och mellanstadiet på 90-talet fanns inga mobiltelefoner i klassrummen. I brist på distraktioner riktade vi elever fullt fokus på läraren som undervisade framme vid katedern, och skolresultaten kom därefter. Det var en bättre tid, utan käbbel, med lärare som slapp tjata på elever att lyssna.
Fast...nej, det var ju inte riktigt så. På vår tid hittade vi på andra saker att leva rövare med. Skriva lappar fyllda med trashtalk och skicka mellan varandra, eller göra fula grimaser då läraren tittade bort. Vika och kasta pappersflygplan. Spela hänga gubbe med bänkgrannen. Läsa en tidning gömd i en bok. Och så vidare.
Saken är den att det alltid kommer att existera frestelser för skolelever. Just nu kanske det är en mobiltelefon, och om femtio år är det något annat. Det är som alltid enklast att helt sonika förbjuda, och bland annat frånta ansvarstagande elever möjligheten att nås av sina föräldrar under lektionstid, men i grund och botten handlar det om två saker: disciplin och respekt.
Barn tar till sig saker väldigt fort, och barn är inte dumma. De kan tveklöst lära sig vad disciplin och respekt betyder. Om jag nu inte helt missminner mig fick jag i tidig ålder från både hem och skola lära mig att undervisning är något man tar seriöst, att lärare ska lyssnas på, och att det mer eller mindre är min plikt att sträva efter goda resultat.
Visst ägnade jag mig också åt flams och trams emellanåt, det gör alla. Donken skrev hånfulla lappar om Jarmo Myllys, och jag skrev nidramsor tillbaka om Djurgårdens IF, och läraren surnade till då hon upptäckte våra illdåd. Generellt anammade jag dock de kloka råd mina föräldrar och lärare gav mig och skötte mig väl i klassrummet.
Det är enkelt för vuxna att förbjuda. Det är svårare och kräver mer för vuxna att få barn att förstå varför skolan är viktig, och hur tacksam man bör vara att få gratis undervisning. Att mobiltelefoner i klassrummet inte ska ringa och plinga under lektionstid kan nog alla vara överens om, och om en elev återkommande stör undervisningen borde läraren rimligtvis få beslagta telefonen. Däremot är ett totalförbud fel väg att gå, och en lösning som kännetecknas av att vuxenvärlden av slöhet och cynism kapitulerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar