Schengensamarbetet har kollapsat. Dublinförordningen likaså. EU:s fördelningssystem med flyktingkvoter fungerar inte alls som man tänkt sig. Hittills har 1375 personer omfördelats inom EU. Cirka 158 000 finns fortfarande kvar i Italien och Grekland, samtidigt som tusentals varje dag strömmar in i Europa.
Nu kräver Stefan Löfven att Sverige ska bli avlastat av andra länder, som han menar måste ta sitt ansvar. Donald Tusk håller med - Sverige verkar minsann ansträngt. Men även om detta initiativ skulle realiseras spelar det mindre roll med tanke på hur lång tid det skulle ta (lång tid alltså), vilka faktiska konsekvenser det skulle få (inte speciellt dramatiska), och särskilt på grund av att mellan 1000 och 2000 nytillkomna personer söker asyl i Sverige varje dag.
Löfven vill inte förstå vad det i grund och botten handlar om. Och om han nu gör det så vägrar han ta ansvar för sitt land. Att försöka få till stånd en omfördelning av säg 20 000 asylsökande i en lång och omständlig process när det på ungefär två veckor fylls på med samma mängd människor löser absolut ingenting.
Det handlar om en enda sak. Det handlar om att med signalpolitik minska söktrycket gentemot Sverige. Andra åtgärder förblir verkningslösa.
Sänkta bidrag, mindre generösa bedömningar, minskade möjligheter att få hit anhöriga, striktare ålderskontroller av ensamkommande samt tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta är steg som Sveriges regering hade kunnat ta i dessa tider av kris. Så även att göra en Danmark och informera i utländsk press om just de åtgärder man just vidtagit, samt hur prekär situationen faktiskt är i landet.
Stefan Löfven kan böna och be hur mycket han vill, han kan kritisera andra stater i tid och evighet, och han kan få medhåll och beröm av både Juncker, Tusk och Ban Ki-moon. Detta löser dock ingenting för Sveriges del. Hur länge ska detta vansinne tillåtas fortgå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar