Sorgenfri äntligen tömt

Migrantlägret i Malmö är nu tömt på både tiggare och aktivister. Polisen vågade till slut agera utifrån lagbokens ramar och till och med fysiskt flytta på människor som bröt mot ordningsstadgarna. Olovliga bosättningar är...just det, olagliga, och vi kan inte tillåta människor att vara olika inför lagen.

I ett och ett halvt år har Sorgenfri varit bebott av hundratals romer. Bergen av sopor har vuxit, det finns inget rinnande vatten och stora mängder avföring kan sprida smitta. Detta borde självfallet ha åtgärdats redan för länge sedan.

Turerna har varit många, och kommun och myndigheter har nästan slagit rekord i uppvisad galenskap och handlingsförlamning. Att man har lagar, förordningar och regler att följa är givetvis precis som det ska vara, men i detta fall har både existerande regelverk som möjliggjort en avhysning samt allt vad sunt förnuft heter kastats överbord.

För ett par månader sedan slog Länsstyrelsen fast att man inte kunde avhysa romerna då man saknade möjlighet att fastställa somligas identitet. Och nu ska markägaren, som länge vädjat till både polisen och kronofogden om hjälp, betala hiskeliga 375 000 kronor för städning och rivning. Det är fullständigt tokigt att det oskyldiga offret ska stå till svars. I rättvisans namn borde han snarare få skadestånd från de myndigheter som ignorerat hans minst sagt besvärliga situation.

Regeringens nationelle samordnare för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, står (hör och häpna) bakom beslutet att riva lägret. Han menar att man inte kan särbehandla människor och att vi måste införa nolltolerans mot att bosätta sig utan tillstånd på all mark i Sverige. Rakryggat vågar Valfridsson även peka på skillnaden polisen gör mellan utsatta svenskar och utsatta rumäner. Den förstnämnda gruppen lagförs, medan man inser hur lönlöst det är att jaga efter den senare. Det är ingen positiv utveckling.

Det står efter Sorgenfri klart att äganderätten måste stärkas, och att regelverken måste anpassas utifrån den bistra verklighet som råder i Sverige idag. Förhoppningsvis inser fler än Martin Valfridsson det.