Sverigedemokraterna valde inför partiets landsdagar i slutet av november att neka vissa journalister ackreditering. Detta med hänvisning till platsbrist, samt den något tveksamma motiveringen att de som tillåts bevaka eventet har en historia av att "sköta sig professionellt" och är personer som SD "har förtroende för." Av de fem som ansökt från Aftonbladet erhöll exempelvis två initialt ackreditering.
Nu ändrar sig dock partiet och ber dessutom om ursäkt. Alla journalister är välkomna till Scandic Star i Lund 27-29 november.
Kritiken har föga oväntat varit hård från journalistkåren. Jan Helin på Aftonbladet menar att tilltaget tydligt visar på hur SD ser på demokrati och pressfrihet. Lena Mellin hävdar att Stalins anda vilar över partiet. Statsvetaren Jonas Hinnfors uttrycker sig mer försiktigt, och anser att agerandet är problematiskt i en demokrati.
Jag förstår resonemangen, men samtidigt gör jag det inte. Stängs journalister ute från en konferens hotas demokratin. Stängs ett folkvalt riksdagsparti kategoriskt ute från alla politiska samtal och allt inflytande av de andra folkvalda partierna - så främjas den?
Det är givetvis helt fel att ett riksdagsparti använder sig av någon form av vedergällningstaktik gentemot kritiska journalister. Alla partier ska granskas, och SD förtjänar absolut kritik för sitt tidigare beslut. Men bilden nyanseras en aning om man med öppna ögon tittar på hur goda kålsupare de på andra sidan staketet faktiskt är.
Att högljutt och förfärat påstå att Sverigedemokraterna utan respekt för demokratin "stänger ute", samtidigt som man i betydligt viktigare och större sammanhang gör precis samma sak, tyder på total avsaknad av självinsikt, analysförmåga samt rimlig och välbehövlig objektivitet.
I sammanhanget är det värt att nämna att SD fortsatt inte är välkomna på Nobelmiddagen, trots att man representerar var femte svensk medborgare. En verklig vitamininjektion för demokratin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar