Miljöpartiet tar respekten för parlamentarismen till nya bottennivåer. Detta grundar sig givetvis i maktlystnad, och rädsla för att förlora fina titlar och inflytande. Inte nog med att man säljer ut sin ideologiska själ, man har mage att i samma veva gråta över det också. Stackars Åsa Romson som tvingats till detta hiskeliga beslut. Dumma EU!
Tämligen omedelbart efter att det gröna regeringspartiet tillsammans med (s) aviserat drastiska åtgärder för att minska söktrycket på Sverige sågar alltså bägge språkrör sin egen politik. Man sitter både i regering och i opposition, vilket måste vara en ganska bekväm sits. Miljöpartiet är lite som Foppa eller Zlatan - de är själva sina största kritiker.
Romsons argument om att "det hade blivit mycket värre" om andra partier satt vid makten håller inte. Det är faktiskt irrelevant i sammanhanget. Antingen står man rakryggat upp för sin politik, eller så gör man det inte och avgår. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar om man vill behålla sin värdighet som parti. Den hjältegloria Romson och Fridolin desperat försöker placera ovanför sina huvuden utstrålar bara smuts, äregirighet och lögner.
Fast...det är klart. Märkliga resonemang och ställningstaganden tycks vara på mode just nu inom politiken. Allianspartierna släpper ju exempelvis igenom en budget man beskrivit som skadlig för landet, trots att man haft reell möjlighet att stoppa den. Hyckleriets tid är nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar