Narkotikan skördar alltfler liv i Sverige. 2014 dog 765 personer av drogrelaterade orsaker, och Sverige har trots förbudsivrande och ståndaktigt knarkkrig näst högst dödlighet per capita i EU. Även antalet individer som läggs in på sjukhus för drogrelaterade åkommor har ökat kraftigt de senaste åren. Sedan 1989 har den siffran tredubblats, enligt Socialstyrelsen.
Man kan med rätta ställa frågan varför vi i Sverige med bergfast övertygelse håller fast vid en strategi som uppenbarligen inte fungerar, och som kostar oss både ofantliga resurser och människoliv. Om utvecklingen bara går i negativ riktning för varje år som passerar, varför reagerar man inte?
Återigen ställer den höga graden av politisk korrekthet i det offentliga samtalet till det, och stryper fruktbara resonemang kring andra tänkbara lösningar. Ja, det är faktiskt precis så det är.
När det gäller invandring finns för många fortfarande bara två lägen - antingen vill man öppna gränserna, eller så är man skumraskig och otäck xenofob. I narkotikadebatten gäller följande: antingen hatar man knark och gör allt för att sopa rent på gatorna för människans bästa, eller så är man själv naiv och flummig smygpundare. Gråzoner existerar inte.
De som är för en mer liberal, vårdinriktad linje med primärt fokus att få ner antalet dödsfall och samhällskostnader har helt enkelt "gett upp." Knark är knark och knark ska bekämpas med näbbar och klor, punkt slut. Det är vad Svensson ute i stugorna vill höra. Sedan får statistiken säga precis vad fan den vill.
De som är för en mer liberal, vårdinriktad linje med primärt fokus att få ner antalet dödsfall och samhällskostnader har helt enkelt "gett upp." Knark är knark och knark ska bekämpas med näbbar och klor, punkt slut. Det är vad Svensson ute i stugorna vill höra. Sedan får statistiken säga precis vad fan den vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar