En sund patriotism

Göteborgspostens kloke ledarskribent Adam Cwejman skriver idag om Sveriges behov av en sund patriotism. Cwejman menar att en typ av positiv och öppen nationalism, genomsyrad av de historiska utmaningar vi ställts inför samt de idéer vi gemensamt står bakom, är av yttersta vikt i tider som dessa. Även Ebba Busch Thor talade idag på KD:s riksting om värdet av en nationell gemenskap. Att opinionsbildare och politiker med annan partibok än SD pratar i sådana termer är synnerligen glädjande, och ett steg i rätt riktning.

Att folklig nationalism och patriotism knappt existerar idag, förutom då vi firar midsommar eller tittar på för svenskt vidkommande viktiga fotbollsmatcher, är djupt beklagligt. I det avseendet är vi ett mycket fattigt land som inte förstår hur mycket vi har att vara våra föregående generationer tacksamma för.

Som Cwejman påpekar har det sina historiska förklaringar, varav den kanske allra viktigaste stavas frånvaro av ockupation och krig i modern tid. Det sena 1800- och tidiga 1900-talets nationalism är fullständigt bortglömd, då vi kanske haft det för bra och stått utanför två gigantiska globala krig med oerhörd betydelse för världen och dess nationer. Samtidigt så har svenska folket historiskt sett minsann också upplevt och genomlidit otaliga krig, farsoter, svår fattigdom, enorm utvandring, yttre hot under i princip hela dess existens och 1809 en traumatisk förlust av östra rikshalvan.

Vi är märkliga i Sverige. Staten kan tillåtas bli hur stor som helst. Vi älskar staten, som ger oss så mycket. Staten är godhjärtad och rättvis. Men tanken på själva nationen som ett sammansvetsande kitt, som något att vara stolt över, som något att stå upp för, som något att hedra...nej. Tanken att vårt folks historia och kulturella särart skulle vara värd att bevara, och kanske till och med kan anses vara det mest värdefulla vi har, betraktas som otäck och smutsig. Sådana resonemang leder till magont och vämjelse hos väldigt många. Det är verkligen beklagligt.

Sverige, och vad vi tillsammans åstadkommit i detta land genom historien, är utan omsvep någonting att hålla högt. Vi är ett av denna planets mest framstående, rika, innovativa, bildade och humanistiska folk. Åtskilliga generationer svenskar har, för kung och fosterlands väl och ve, slitit ont under hela sina liv och gjort vårt land till ett globalt föredöme.

Förhoppningsvis kommer diskussionen kring en sund patriotism, en folklig gemenskapstanke, att ta allt större plats i den samhällspolitiska debatten. Utan att folk känner sig illa till mods. Utan att diskussionen får slagsida i ett hav av skitnödiga anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.