Den nyligen haussade professorn i internationell hälsa, Hans Rosling, tweetade här om dagen budskapet att hjälp på plats i närområdet är över tio gånger mer kostnadseffektivt än att ta emot asylsökande i Sverige. Tja. Med tanke på vilken plats på piedestalen han fått ta de senaste veckorna och hur mycket människor lyssnar på honom i alla möjliga sammanhang så borde han ju veta, om någon.
Säg att ett parti i ett land är befläckat av en stor mängd fula skandaler och osympatiska uttalanden. Ponera att partiets historia är rejält skamfilad och att deras företrädare gång efter annan blivit utskällda och attackerade. Räkna med att en stor majoritet hellre skulle skjuta sig i pannan än rösta på partiet, av principiella skäl, och kallsinnigt avslutar relationer med jobbarkompisar och bekanta som väljer att göra det.
Tänk om det partiet, i en viss begränsad fråga, är det enda partiet som faktiskt är rätt ute, och har varit det sedan frågan fortfarande befann sig i sin linda. Tänk om detta är fallet oavsett vilken agenda partiet har i förlängningen eller vilka mörka krafter som påstås styra dess politik. Tänk om man företrätt en nykter, realistisk och saklig linje medan alla andra inte vågat eller haft förmåga att lyfta blicken.
Att då vifta bort problemet, standardisera åsikterna i en enda riktning längsefter korridoren och vägra se på fenomenet i fråga ur andra perspektiv, enbart på grund av att dessa kommer från en avskydd meningsmotståndare, är vare sig klokt eller ansvarsfullt. Det leder till en politisk låsning som otvivelaktigt är djupt skadlig ur en rad olika aspekter. Just i detta fall är det heller inte särskilt humant för den stora massan utsatta människor i vår omvärld.
Kejsaren har de facto inga kläder. Han har inte haft en tråd på kroppen sedan en lång tid tillbaka. Oavsett vem det är som säger det, och vilka bakomliggande anledningar som spelar in, så är det knappast mindre sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar