Istället för drastiskt sänkt ersättning, temporära uppehållstillstånd för så gott som samtliga asylsökande, och ärliga upplysningskampanjer om hur illa det faktiskt är ställt med Sveriges mottagningssystem i Mellanöstern, valde regeringen och allianspartierna idag en snömosig linje utan kraft att förändra läget i stort.
Till och med på vänsterkanten tycks man ha vaknat upp till den bistra verkligheten de senaste veckorna. Stefan Löfven, Morgan Johansson, Magdalena Andersson och till och med självaste Göran Greider inser att situationen idag är ohållbar. Men en exceptionell situation kräver...ja, hur var det nu igen? Exceptionella åtgärder? Jag ser inget exceptionellt i vad som nu presenterats. För Sveriges bästa hade det för övrigt räckt gott och väl med lösningar baserade på sunt förnuft. Men ack.
Om vi bortser från de konflikter som råder just nu runtom i världen, som givetvis är roten till problemen och som Sverige inte har kapacitet att göra något åt, så beror våra bekymmer idag på en enda primär faktor: söktrycket. Det är söktrycket som måste minskas innan vi ens kan börja diskutera integrationsåtgärder, då vi helt enkelt inte kan integrera de människor som nu i stora skaror anländer. Faktum är att vi dessvärre aldrig varit särskilt bra på det i Sverige.
Lärlingsjobb, RUT, yrkesutbildningar hit och dit och mer pengar till kommunerna (för staten har ju hur mycket pengar som helst) spelar mindre, eller rentav ingen, roll. Inte heller att tvinga kommuner att, som det heter, ta ansvar.
Att ansvariga företrädare för sex partier nu jublar över en påstått framgångsrik överenskommelse tyder på antingen bristande analysförmåga eller en djup ovilja att verkligen åstadkomma en förändring. Om en månad eller två sitter de säkerligen i överläggningar igen. I en ytterligare förvärrad kris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar