Då och då blossar debatten upp. Rökning ska förbjudas på offentliga platser såsom perronger, uteserveringar och idrottsanläggningar. Man ska inte ens få röka på sin egen balkong längre, då lukten möjligen kan störa grannarna. Myndigheter tillämpar rökfri arbetstid, och röktobak ska till år 2025 vara utplånad i Sverige. Tänk, så fantastiskt det vore.
Ingen förnekar idag att rökning är skadligt. Röker man ett helt liv är chanserna betydande för att utveckla cancer, KOL och andra mindre trevliga sjukdomar. I Sverige känner alla till detta, men somliga väljer av olika skäl att röka i varierande grad ändå. Som förespråkare för individens rätt kontra styvmoderlig vet-bäst-attityd är jag av uppfattningen att det är så det måste vara.
Bara för att jag inte gillar ett visst fenomen har jag ingen rätt att neka andra att ägna sig åt det, så länge de inte skadar mig eller någon annan. Den rätten borde inte heller staten äga. Rökning är inte positivt för hälsan, men hur mycket annat finns det inte i vårt samhälle som också kan klassificeras som skadligt? Väldigt mycket här i livet kan utvecklas till ett beroende, med negativa konsekvenser för personen i fråga. Och fastän det må låta väl krasst, så måste man själv tillåtas äga den möjligheten.
Fimpar är ingen kul syn på stadens gator och visst kan rökning utförd av människor med bristande hänsyn vara störande ibland. Men så är även barnskrik, starka parfymer, klåpare i trafiken, fyllon med dålig balans på den trånga tunnelbanan, folk som går i bredd på cykelbanan och grannen som går upp 07:30 varje lördagsmorgon på sommaren för att klippa gräsmattan. Vi kommer aldrig att leva i ett perfekt samhälle utifrån våra egna preferenser, och en acceptans för andras livsval och beteenden måste följa oss på vår vandring mot graven.
Information och utbildning är vägen bort från det folkhälsoproblem som rökning utgjort under större delen av 1900-talet, då folk rökte 40 cigg om dagen varav de flesta inomhus i avsaknad av ventilation. Men att tala om att totalt utplåna röktobak från samhället, eller ens att förbjuda rökning från offentliga platser utomhus, är att gå alldeles för långt. Rökare bör självklart visa hänsyn gentemot sin omgivning, men de förtjänar även hänsyn tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar