Efter att DÖ nu officiellt är kastad på historiens skräphög är det dags att blicka framåt. Att saker kan ske väldigt snabbt inom politiken är inget nytt, men troligt är att inget dramatiskt händer förrän nästa budgetproposition. Ett nyval, vilket enligt mig vore det mest rimliga och rättvisa i detta läge, har små chanser att bli verklighet - trots att det var just precis för att förhindra ett nyval som DÖ slöts i december förra året.
I längden finns det, som de flesta förstår, bara två möjliga lösningar för en framtida handlingskraftig regering. Antingen lyckas Löfven övertyga ett eller ett par borgerliga partier att blocköverskridande samarbete är ett måste i en svår parlamentarisk situation, eller så regerar Alliansen med stöd av SD.
Jag har svårt att se hur vare sig Centern eller KD eller FP eller Moderaterna skulle kunna köpslå med djävulen, och låta honom genomdriva viss socialistisk politik utan att kraftigt tappa förtroende och väljarstöd. Skulle Moderaterna göra det, som ju fortfarande trots allt är att betrakta som ett i grunden konservativt politiskt parti, och bilda regering med socialdemokraterna, spår jag att man undertecknar sin egen dödsdom. Bara för att (m) som parti gått mot mitten innebär inte det att konservativa väljare gjort det, vilket inte minst väljarflykten från Moderaterna till SD förra valet visar.
Då återstår alternativet att Alliansen regerar med stöd av SD. Fastän Kinberg Batra och Lööf sagt att en sådan lösning är otänkbar vore den det bästa möjliga för Sverige. Inte primärt för att Alliansen är van att sitta vid makten, utan för att den hade fört den mest sunda politiken på de flesta fronter, framförallt i fråga om ekonomiska prioriteringar. SD, som ju är ett tydligt icke-socialistiskt och konservativt högerparti och därmed nära Alliansen ideologiskt, hade givetvis krävt visst genomslag för sina hjärtefrågor. Men att allvarligt se över invandrings- och integrationspolitiken i dessa tider hade knappast varit ett kliv mot fascism.
En majoritet av svenska folket vill inte ha mer socialism. En majoritet av riksdagsledamöterna är att betrakta som icke-socialister. Att i det läget låta beröringsskräck och orimliga förhållningssätt till Sverigedemokraterna medföra att socialdemokraterna får styra landet är både märkligt och huvudlöst. Kinberg Batra kan inom ett år vara statsminister i Sverige, om hon spelar sina kort rätt. Frågan är bara om hon vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar